Detta inlägget ägnar jag helt och hållet till min pojkvän.. Vi har inte varit tillsammans så länge, men jag är så otroligt kär i dig.. Du är en riktig pärla, du lyssnar och förstår.. Vi träffades första gången den 20/2-10, då gick vi på väla tillsammans och du var med när jag handlade min studentklänning.

Vi började vår resa som bra vänner, som med tiden utvecklade ett starkt band till varandra, det började med en puss som strålade ända ut i fingerspetsarna på en och jag fick enorma fjärilar i magen, jag kommer aldrig att glömma vår första kyss, den var något alldeles underbart.

Kommer ihåg den där dagen på gräsmattan då vi hade picknick tillsammans med Frida, Mikael och Fridas storebror, då ställde du dig på knä till mig och frågade om jag ville bli din flickvän, när du frågade det så blev jag nästan alldeles tårögd, men jag svarade nej, och både du och jag vet varför jag svarade nej just den dagen, det var för att det var den 17e. Men 4 dagar senare så blev vi tillsammans, den 21/6-10.

Den 22/6 åkte du upp till din farbror i Dalarna och där är du än idag 3 veckor senare, men nästa vecka så kommer du hem igen :) och då ska vi fira en månad tillsammans, och många undrar säkert hur vi överlevt utan varandra såhär länge, jag säger bara en sak: TILLIT! man måste lita på varandra, sen så har vi även pratat med varandra i telefon, över sms och msn. Jag kan erkänna att jag tyckt det varit rent utsagt pest och pina nu dessa veckorna för jag har saknat honom enormt mycket och saknar honom fortfarande.

Första gången när han sa "Jag älskar dig" till mig så låg vi i hans säng och kollade på tv, det var också något speciellt för mig, första killen som gjort mig hel.. Han kompletterar allt jag fattats innan, vi kommer att överleva allt! Jag älskar dig Robin Filip Adam Stedt!