Matilda "Molle" Kindahl

Förlåt att jag fick dig att gråta över mitt blogginlägg precis! Men tycker verkligen att klädaffärerna borde anpassa sina kläder efter alla, vare sig om man har anorexia eller fetma! Varför ska man aldrig få bli accepterad för den man är? Jag vill bara att du ska veta att i mina ögon kommer du alltid att vara vacker, du är speciell för mig, den grön/lila sovsäcken på PS fick oss att börja prata med varandra och detta ångrar jag verkligen inte! Fick ju en vän, en vän som jag tyvärr tappade kontakten med ett tag, p.g.a. att andra inte ville se oss umgås, varför valde vi att lyssna på dessa? Varför lät vi dem komma i vägen för vår vänskap? Varför gick vi inte emot dem totalt, vi hade ett uppehåll på flera år där, ett helt och hållet onödigt uppehåll, men tack vare Joanne kom vi i kontakt med varandra igen på mcdonalds vinter 2008 och det är jag glad för, du är en vän som är värdefull för mig! Men nu känns det som att vi är där igen, att vi bara glider mer och mer ifrån varandra, att vi inte har tid för varandra, jag vill inte förlora dig, när jag tänker tillbaks på natten i sovsäcken kan jag inte mer än skratta lite smått för mig själv, för kommer ihåg vad du sa till mig morgonen därefter, att jag snarkat dig rakt i örat, så jag skämdes efteråt! Men hade det inte varit för sovsäcken så vem vet, då kanske vi aldrig blivit vänner? Så jag tackar fortfarande min sovsäck, eller vems var det nu vi sov i igen? eller hade vi båda? Tänk om man ändå hade förevigat detta minne med en kamera, för du och jag har verkligen gått igenom mycket med varandra, både bra och dåliga grejer!

Jag hoppas bara att vi kan hitta gnistan i vår vänskap igen och ha våra roliga kameraturer på gröningen och förevigande av skratt och bäst av allt att bara få ha varandra igen! För även om jag inte alltid visar det, så mår jag dåligt när jag inte träffat dig på länge, du är en del av det syre jag behöver för att leva vidare!

Matilda du är solen och jag är månen, vi är som natt och dag, ingenting utan varandra!

Jag älskar dig!

CIAO!

Jasmine!

Ja nu var det ju det där med kvällsrundan, jag och mamma kände oss verkligen så motiverade till att gå, eller inte! Eftersom att vi istället körde bilen till Netto! Men det var nog tur iallafall, annars hade vi nog aldrig kommit hem, eftersom vi köpte en hel del där uppe som var tungt! Men nu blev jag ju helt plötsligt rastlös :( har massor av överskottsenergi som jag bara vill göra mig av med, men vill ju ha någon att göra det med! Gaaah, gud jag får snart panik på mig själv, inte konstigt att man är som man är, att man ser ut som man ser ut? Har fan ingen motivation till något nu för tiden, kan varje vecka säga, nej men nu ska jag sluta äta godis, dricka läsk, äta snabbmat och jag ska fan ta och sätta igång med motionen, yeah right, hur många dagar tror ni att detta håller? Det håller max 2 dagar, jag vet inte vad det är med mig, men jag dras alltid till dåliga saker, och jag vill liksom verkligen förändra mina mat och motionsvanor till något bättre, men frågan är bara hur? och var kan jag få hjälp? för jag tror verkligen inte att jag klarar av detta ensam, och jag måste verkligen har någon som pushar mig mot nya mål och som verkligen ser till så att jag klarar dessa, för annars är jag körd! Jag som gick ner så mycket i vikt sommaren 2008, och kände mig så duktig, men sen gick jag upp det igen :( och då kände jag bara att musten gick ur mig, vad var det för chans att fortsätta, jag går ju ändå bara upp skiten igen :(

Tänk vilka problem man ska ha med att komma i form, men vad är form egentligen? för jag känenr ju inte att jag skadas av min övervikt, det enda är väl att jag tycker att det är jobbigt att alltid behöva kolla kläder på avdelningarna för större kvinnor, men kläderna där är oftast tantiga, och vill man gå i tantiga kläder när man är 19 år gammal? nej det vill man verkligen inte! Varför görs bara ungdomskläder i små storlekar, som på H & M de har skitsnygga dividedkläder, som jag verkligen tycker är skitsnygga, men deras största storlek är 42 och sätter jag på mig en 42a så spricker ju hela klädesplagget och jag ser ut som en uppstoppad kyckling! Och vad ger detta mig för bild? Jo att jag är fet, jag är för fet för att handla på de normala avdelningarna! Men fortfarande vem säger att det är mest normalt att vara smal? finns ju mer än 2 miljoner feta i Sverige och nu råkar jag vara en av dessa, men ska inte jag kunna klä mig som alla andra ungdomar i min ålder? kunna köpa samma baggyjeans, nu e de största jeansen som jag hittat 34/34 och de går ju inte ens runt min röv, jag vill inte behöva känna mig särbehandlad som måste köpa byxor i stretch, vissa av oss föddes helt enkelt inte smala, varför ska vi då behöva känna oss ännu fetare än vad vi redan är?

Den butik som jag köper mina kläder för det mesta i just nu är Gina Tricot för de har faktiskt börjat med kläder i XXL, men kvaliten på kläderna är ju inte den bästa, de går så lätt i sönder, jag vet inte hur många tights från Gina som gått sönder, och för att inte prata om den nya klänningen som jag köpte i fredags, den har redan gått i sönder :S, och jag har självklart lyckats slarva bort kvittot, okej nu är det ju bara innertyget som gått sönder, eller sönder är det ju inte, men det har börjat att maska :S, men jag menar klänningen är ju bara 1 vecka gammal, den ska väl hålla mer än 1 vecka för sitt pris?

Nej, nu har jag avreagerat mig färdigt, tänk om jag ändå vore lika duktig på att motionera som att sitta på min blogg och argumentera, men ja! Man kan ju inte alltid vara den man önskar sig att man var!

CIAO!

Jasmine!

Nu var den skriftliga delen av det nationella provet i engelska B avklarat, låt oss ge Jasmine en guldstjärna, för att hon makade sig upp ur sängen i morse och tog sig till skolan och verkligen gjorde provet trots att hon vaknade på fel sida i morse! Nej men det är sant, i morse när jag vaknade kände jag bara på mig att detta är ingen bra dag, allt jag gör kommer bara att gå käpprakt åt helvete, och så sant som det är sagt, jag har helt enkelt inte haft turen på min sida idag, men man kan ju inte alltid ha tur!..

Det här med bloggande, det är en rätt finurlig sak, för vad vill ni läsare egentligen höra? eller rättare sagt läsa om? Finns ju miljoner saker som händer i min vardag som jag skulle kunna berätta om, som jag bara inte tänker på, eftersom jag inte vet vad som intresserar er! Skulle ni vilja veta om min diabetes, hur jag som person lever med diabetes? Eller vill ni veta något om mitt privatliv, det är så svårt att fingera ett ämne som passar allt och alla, för jag vill ju att alla ska tycka att det är intressant att läsa bloggen och sen vill jag ju gärna bringa ett och annat skratt till folket som läser ;)

Eftersom jag var så duktig och pallade mig till skolan idag så tyckte jag att jag förtjänade att ta mig en glass efter skolan, och detta valde jag att göra tillsammans med min bästa vän sen babyåren, alltså med en annan tjej som också heter Jasmin, denna tjej och jag har haft med och motgångar genom tiderna men det har stärkt våran vänskap :) så vi gick ner till norra hamnen och käkade glass på hauffes, men jag blev jättebesviken :( jag brukar alltid äta Kalle Knäck när jag äter på hauffes, det är mjukglass med kolasås och knäckkulor, men idag så var mjukglassen alldeles isig och jättehård och smakade pecka! så fick slänga mer än halva glassen i soptunnan, vet inte om det kanske var ett tecken från ovan, att jag ska hålla mig borta från onyttigheter, eller om det bara var för att jag helt enkelt har en dålig dag! Men just nu känner jag mig allt annat än sugen på mjukglass, aldrig ätit äckligare mjukglass, nu undrar säkert några av er varför jag inte klagade, det var för att hon i glasskiosken var ny, så jag ville vara snäll! Hade det varit en mer erfaren så hade jag skällt på dem, ja då jävlar hade det blivit liv i luckan :D

Nu sitter jag här framför datorn och jag och mamma ska snart ut och gå en promenad tillsammans :) roligt att få göra något bara hon och jag, även om det bara är en promenad vi pratar om nu, men känns som att jag mer och mer glider ifrån min familj, att jag håller på att bli mer och mer vuxen, och jag vill ju inte bråka med min familj som jag tyvärr rätt ofta gör, därför tycker jag att det ska bli skönt att gå ut bara jag och mamma så att vi kan prata ensamma :) såsom mammor och döttrar ska kunna göra :P.

Ciao!

Jasmine!

Ja usch ja, då väntas det nationella provet i engelska imorgon -.- riktigt drygt, och duktig som man varit så har man självklart "glömt" skriva sitt covering letter, men om jag ska vara ärlig så har jag varken haft lust eller orkat att göra de :/, har inte alls någon motivation att gå till skolan längre, vill bara ligga hemma under täcker och sova ^^

Just nu sitter man hemma hos älskling, han håller på att fixa lite mat till oss :P, så duktig han är, skönt med en kille som är självständig och kan laga mat :D, fast blir ju dock bara makaroner och korv idag, men det är mat iallafall ^^

Nej, nu ska jag inte sitta vid datorn och förspilla mer tid, utan jag återkommer när jag har tid!

Ciao!
Jasmine!

Daniel Bak och Jasmine Rönn-Holmström

17 februari 2010, best day ever!

Finns så många funderingar som jag har, men en sak som är säker är att studenten närmar sig med stora steg, och börjar riktigt känna av den där jobbiga stressen som kommer nu i skolan, med alla inlämningsuppgifter som ska göras, prov som ska skrivas och allt som måste planeras innan studenten, men även om det emellanåt är jobbigt med den här stressen så är det fortfarande en alldeles underbar känsla, för man känner att det närmar sig och som jag har längtat efter att ta studenten, och nu äntligen sker det =)

Imorgon är det 10 veckor sedan jag och Daniel bestämde för att vi ville ge vårt förhållande en ny chans efter ca 10 månaders uppehåll, och jag kan ärligt säga att så lycklig som jag är nu, har jag inte varit på länge, för så många motgångar som vi hade förra året trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att något så vackert som "vi" skulle existera igen, det var liksom bara i mina drömmar som detta existerade, men drömmar kan slå in ;), jag fick ju min älskling tillbaka =)

Usch jag ryser så fort jag tänker tillbaks på vårt förhållande förra året, som bara var baserat på gräl och svordomar, inte ett snällt ord till varandra, nej usch så vill jag aldrig ha det igen, men alla bråkar någon gång, och det har vi även gjort nu, dock bara småtjabbat med varandra, men varje gång slutar det med pussar och kramar och skratt, vilket är helt underbart =)

Mitt hjärta tillhör Daniel Bak, han är den enda jag älskat och kommer att älska, finns ingen annan för mig, ödet förde oss samman igen och denna gången hoppas jag att det håller, för älskar honom mer och mer för varje dag som går!

Nu tänker jag långsiktigt men när man tänker efter hur vi blev tillsammans igen så är det rätt roligt, för det var som så att jag många månader efter att vi gjort slut tänkte på honom konstant men vågade inte smsa med honom, vi var ju ovänner! Men sen en dag tog jag det kloka beslutet att smsa till kontakten "exet" i telefonen och det smset räddade mig, för jag fick tillbaks min drömprins, inte på direkten då såklart, tog ju nån vecka, men blev tillsammans den 17e februari, och har imorgon 10 underbara veckor, och fler ska det bli =)

Ciao!

Jasmine!